Jacob Forsell

Intervjun som PDF

Vi sitter vid köksbordet i villan och det är sensommar och äppelträden är tunga långt inne i Mälarhöjdens labyrint av återvändsgator.

Det är pressfotograf emeritus Jacob Forsell, jag, och så Jussi, som ligger under bordet vid våra fötter. Han är en brun labradorvalp på sex veckor, som jag skulle vilja ta med mig hem.

(Läs intervjun nedan eller ladda ner en PDF-version. Då får du intervjun på ett mer redaktionellt sätt, dessutom är texten upplättad med flera bilder)

Jacob Forsell är en rejäl man med en god portion humor som jag genast känner mig bekväm med. Han är nyfiken på min lilla bandspelare. ”Har du ett sådant där memory stick, som du sätter in i datorn sedan”? frågar han. Jag svarar att jag inte tror det, trots att jag är hundra på att det inte är så. ”Men hur lyssnar du av den?”

Så här kan vi inte fortsätta, tänker jag, och frågar om han är bra på teknik.

”Halvbra”, svarar Forsell, och berättar att han ju är uppväxt med det analoga, har fått lära om uppe i 60-årsåldern. Men säger att han plåtar allt mindre, gör böcker i stället. Och så sveper han ut med handen över en försvarlig packe alldeles till höger om äppelmunkarna, som jag ärligt talat är rätt sugen på.

”Ta en”, säger Forsell. Jag får lite mjölk i kaffet också.

BORG, LINDGREN, TAUBE, NIXON.

Han bläddrar i en bok han gjorde för 20 år sedan. Pressporträtt heter den lämpligt nog för den innehåller just porträtt på en massa kända människor, som Björn Borg och Astrid Lindgren och Evert Taube och Ingmar Bergman och Palme och många, många fler. ”De här bilderna är inte riggade eller regisserade på något vis. Jag har bara tagit dem, rakt upp och ner.”

Forsell var i Spanien 1970 för att bevaka VM i golf, samtidigt som Nixon gjorde sitt kontroversiella statsbesök hos Franco. Eftersom Forsell ändå var på plats bad Expressen honom bevaka besöket. Men det var svårt med ackreditering, så han tilldelades ingen vidare plats för att göra jobbet.

Forsell bläddrar ihärdigt i den tjocka pressboken, men kan inte hitta bilden.
”Kanske den inte är med”, säger han. Nåväl. Till slut hamnar han ändå i en pressbil. ”Ja, och när dagen är slut är det jag som har den bästa bilden.”

Medan han jagar efter Nixon och Franco dyker plötsligt bilden på blodfläcken på Sveavägen upp – den som visar var Palme mötte sin baneman. En bild man har sett hur många gånger som helst.

”Där är den!” Nixon och Franco sticker upp genom soltaket på en limousine, vinkar och tar emot folkets jubel. Eller hur det nu var.  ”Här har vi en gammal och halvsenil Franco tillsammans med Nixon, som inte har några problem med att besöka en diktator”, konstaterar Forsell lugnt. ”Den är ju väldigt grovkornig. Jag tog bilden med ett 600 mm tele, som var rätt jobbigt att släpa omkring.”

De där stora tillfällena, när man reser utomlands för att göra jobb har aldrig riktigt legat för honom, annars.

TJUGOFEM ÅR PÅ EXPRESSEN.

Jacob Forsell är den prisbelönte pressfoto-grafen som jobbade på Expressen mellan 1964 och 1990, under Per Wrigstad och Bo Strömstedt. Som senare arbetade med Carl Östen Nordmark och blev biträdande informationschef för Cancerfonden.

Och som sedan en tid tillbaka ägnar den mesta tiden åt att författa och göra böcker med ett starkt bildinnehåll. Förra året kom ett praktverk om den världsberömde tenoren Jussi Björling.

Nu i höst kommer en bok om Evert Taube.

Aktuell är han med en utställning av bilder på Björn Borg. Jacob Forsell följde den gamla tennisstjärnan under 70-talet.

”Rena lapsusen”, säger han. ”Mina bilderpå Borg är inte särskilt märkvärdiga.”
Men nog är väl den där bilden när han hissas efter en seger tidigt i karriären rätt berömd?
Jo, medger Forsell och berättar att han bara slängde upp kameran över huvudet och råkade trycka av en toppbild.

Hur var det att hänga med Björn Borg?

”Jag är ju drygt tio år äldre, så det var inte fråga om att vara ute och busa”, säger han avvärjande.
 ”Och inte kan jag spela tennis heller.”

Forsell berättar om sin vän Alec Craaford som har ett galleri och krog vid namn Bergamott.  Och är tokig i tennis, enligt Forsell. ”’Kan inte du ställa ut dina bilder på Borg?!’ säger han en dag.” Forsell gick igenom sitt Borg-material och såg att det fanns bilder från starten 1970 hela vägen fram till näst sista Wimbledon. ”Hans sista missade jag.”    

Visningen på Bergamott gav ringar på vattnet. Utställningen har bland annat hängt i Malmö och nu visas den på Kalmar Slott. ”Alltså, Björn Borg har ju själv aldrig varit inne i något slott”, garvar Forsell. Senare i höst ska bilderna till Södertälje. Vi tittar på en bild av Björn Borg uppkrupen i sätet i ett flygplan på väg mot nästa match. ”Det är viktigt att ha en relation till den man plåtar”, säger Forsell. ”En sådan här bild tar man ju inte annars.”

HUR MAN BLIR EN BRA PRESSFOTOGRAF.

Det är dags att ställa den eviga frågan:
Hur blir man en bra pressfotograf?
Han ler inåtvänt och det är uppenbart att han har fått frågan hur många gånger som helst. ”Det är en fråga man inte kan svara på”, säger han försiktigt. I stället låter han Rune Moberg försöka. Han skrev att det krävs fyra saker för att bli en bra pressfotograf: 1. En fungerande kamera. 2. Snabbhet som hos en Formel 1-förare. 3. Känselspröt som hos en bönsyrsa. 4. Tur som en tokig. (Citatet ingår i en bok med titeln ”Ögonblicket åt framtiden”, som även den bär Forsells signum.)

Vi sitter där i villan i Mälarhöjden och dricker kaffe, och talar om bilder han har tagit, människor han har mött, alltmedan Jussi sussar under bordet. Jacob Forsell har hunnit blir 70 år, men hur började det?

”Mina första stapplande steg tog jag på 10 fotografer 1960, som praktikant.”  Det han lärde sig där utgör fortfarande  ”bottenplattan” i Forsells kunnande. Läromästarna var Pål-Nils Nilsson, Hasse Hammarskiöld och Sven Gillsäter och ... ”Alla är ju döda i dag, utom Hammarskiöld. Han är 87.”

Vi tar en påtår medan Forsell summerar vad det är han måste hämta på övervåningen – ett par böcker till och så någon tidskrift.

”Hur många bilder har du tagit”, frågar jag aningslöst. Han skakar på huvudet. Men av alla, vilka är det som har etsat sig fast, försöker jag igen. ”Det är väl hos betraktaren de ska etsa sig fast”? säger Forsell.

Det blir lite tyst.

Sen fortsätter han: ”Det var en professor som sa att man får vara glad om en eller två procent av ens livsverk går till eftervärlden.”

Där har vi det, tänker jag. Astrid Lindgren. Det är en sådan bild som absolut går till historien. Sedelmakarna på Riksbanken kärade nyligen ner sig helt i bilden på allas vår Astrid. Men de frågade inte Jacob Forsell om
lov att använda den som motiv på den nya tjugokronorssedeln.

”Ja, det är fortfarande bråk om det där.” Och när Forsell genom bildbyrån Scanpixhävdade sin rätt ville Riksbanken inte betaladet pris de begärde. ”Och det kan bli så”, säger Forsell, ”att de till slut byter ut bildenpå Astrid Lindgren.” Det är svårt att förstå att Riksbanken inte respekterar upphovsrätten, säger jag. ”Att man måste ha tillstånd för att publicera en bild begriper ju en orangutang,” slår Forsell fast.

Men det går ju förstås att säga nej. ”Hade jag varit en krånglig jävel och sagt att jag vill inte att ni ska använda mina bilder. Då hade de ju suttit där.”

FORSELL GILLAR ATT RÖRA OM I GRYTAN.

Jag undrar vad han tycker att jag ska fråga honom om nu. ”Mitt sexualliv, kanske”, säger den slagfärdige Forsell. Vi skrattar, och så säger han plötsligt: ”Mina elaka kolleger säger ’att du blir aldrig ihågkommen för dina bilder, bara för dina påhopp.’” Det var när professorn på fotografihögskolan i Göteborg, Tuija Lindström, gick ut i pressen och fördömde den svenska pressfotografin. ”’De går där med sina långa teleobjektiv på magen’, sa hon, ’och det förstår man ju vad det ska symbolisera.’”

Forsell blev arg och skrev en artikel, som publicerades i Expressen. Där frågade han Tuija Lindström varför hon inte såg till att utbilda pressfotografer på sin högskola, om de nuvarande var så dåliga…

”Sedan avslutade jag med: ’håll dig till dina flytande lik, din jävla strykjärnsprofessor, annars kör vi ner teleobjektivet i halsen på dig.’”

”Det blev ett rejält hallå”, förklarar Forsell, och ser han inte lite förvånad ut?

Det blev också ett rejält ståhej när konstnären Bert Olls målade bilder som var kopior av ett antal fotografier, bland andra en mycket berömd bild av Evert Taube, som Forsell hade tagit. Det blev ett upphovsrättsfall som gick ända upp i högsta domstolen.  ”Olls blev fälld i tingsrätt och hovrätt, men friades av högsta domstolen.”

Domstolen ansåg dock att Olls hade kopierat Forsell och de andra fotograferna, och insåg att här behövdes stärkt lagstiftning. ”Det innebar att fotografi jämställdes med all annan upphovsrättsskyddad konst, som till exempel måleri.” Lagen kallas Lex Forsell, för att det var hans bild som låg till grund för den nya lagen.

Jag kan inte gå härifrån, tänker jag, utan att fråga vilka hans favoritfotografer är. ”Jag gjorde en bok om Lennart Nilsson för tio år sedan, när han fyllde 80”, svarar Forsell rappt. Nilssons pressbilder från 40- och 50-talet mäter sig väl med dagens bästa bilder, anser han.

”Och så Robert Capa”, förstås. Jag gillar hans devis, ’If it isn’t good enough, you’re not close enough.’ Men jag har inte samma dragning till krig och jävligheter som han hade.” Forsell säger att det finns andra fotografer han beundrar, men även sådana han inte förstår storheten hos, trots att de är namnkunniga. ”Men dem tänker jag inte nämna.”

Jussi har vaknat ur slummern och lyckas få remmen på min väska runt huvudet på väg ut från sin plats under bordet.

Så hur har boken gått? Boken om Jussi Björling, som kom ut på Norstedts, där Björn Ranelid också medverkar. ”Det är den här typen av jobb jag älskar. Rota i arkiv och hitta okänt material. Jag kom över en fullständigt okänd dagbok, som jag hittade hos hans familj”, säger Forsell entusiastiskt. Många av de fotografer vars bilder förekommer i boken, känner Forsell personligen. ”Det gör att jag har tillgång till deras arkiv. Där har jag hittat riktiga pärlor!”

Enligt Jacob Forsell säljer boken om Jussi Björling riktigt bra.

Jag lyckas sära på hundvalp och väska. Och tänker att det är lustigt att jag inte har hört ett ljud ur den unge Jussis strupe, sedan jag kom. Med tanke på vem han är uppkallad efter, alltså.

P.S. Affären med Riksbanken har löst sig sedan Forsell avstått från sin rättmätiga royalty.

© Lars Norén, The é Company, 2012

Jacob Forsell
Björn Borg
Jacob Forsell
Astrid Lindgren
Jacob Forsell
Fotograf Jacob Forsell

© Copyright 2012-2015. ProCenter registrerat varumärke, alla rättigheter reserverade. Fotografirätten förbehålles respektive fotograf. Reservation för mellanförsäljning, fel i texter, på bilder samt orimliga prisfel. Alla priser är exklusive moms om inte annat anges.