Helén Pe

Intervjun som PDF

Om naturligt ljus, konstgjord inredning och att vara sin egen uppdragsgivare.

Helén Pe går ofta till jobbet barfota, även på vintern. Det kan man nämligen göra om man har studion som en del av sin egen bostad. Helén är mat- och inredningsfotografen som också startat ett bokförlag. Och som gillar när en kokbok inte bara visar upp studioplåtad mat utan också gärna följer med jaktlaget ut i knädjup snö på jakt efter det som snart ska tillagas.

(Läs intervjun nedan eller ladda ner en PDF-version. Då får du intervjun på ett mer redaktionellt sätt, dessutom är texten upplättad med flera bilder)

Mina fingrar är stela som isglassar när jag försöker trycka fram adress, telefonnummer och portkod på mobilen. Hittar inte! Vintertullen är kall men vacker där den ligger som en semla pudrad med ett fluffigt lager snö. I en liten lugn avstickare från Ringvägen nere på östra Söder i Stockholm har fotograf Helén Pe sin kombinerade studio och bostad i ett hus som Stadsmuseet har gulmärkt, för att det har ”en positiv betydelse för stadsbilden eller ett visst kulturhistoriskt värde”. Till slut får jag tag på numret och Helén ger mig portkoden.

Från gården bakom Orionteatern kliver man direkt in i det stora köket. En smal gång leder fram till studiodelen och ovanför svävar familjens lägenhet.

Du har rätt nära till jobbet.

– Ja, jag tycker det är jätteskönt. Man vinner ju så mycket tid. Och i och med att det är så mycket bildbearbetning nu för tiden är det bra att kunna jobba på kvällarna om man vill, eller gå upp tidigare på morgonen och hinna med lite.

Kan det vara svårt att sluta jobba på kvällen?

– Nej, om man har småbarn så måste man sova. Man kan inte sitta uppe hur länge som helst.

– Förut hade jag studio en halvtimme bort vid St Eriks-terrassen och då fick man ju hämta på dagis, gå hem, äta middag och sen ofta åka tillbaka till studion för att leverera bilder innan nästa dag då det var plåtning igen. Men det blev bara stressigt. Samtidigt blir nog den här lösningen jobbigare när mina barn blir större. Då kan jag tänka mig att flytta ut studion. Jag har spanat in lite industrilokaler här runt omkring …

Studiodelen har stora fönster som vetter mot norr.

– Jag jobbar helst med naturligt ljus, men vi bor ju i ett mörkt land, så jag brukar ofta ställa lampor ute på gatan som jag riktar in genom fönstret. Det kan man ju göra när man har studion i markplan som jag har. Jag skulle gärna vara högst upp i något hus och bara få in dagsljus, men det är samtidigt skönt att inte vara så beroende av vad det är för väder ute.

– De flesta matplåtningarna gör jag här hemma. Så fort det blir lite vår håller jag till här utanför på gården. Jag brukar hjälpa till med annat ljus där också om det skulle behövas.

Efter att ha stått för bildmaterialet till flera olika kokböcker och en bok om Chokladfabriken har Helén Pe och formgivaren Helena Ullstrand startat eget förlag – Tree Publishing – och blivit sina egna uppdragsgivare.

– Det var mycket svårare än vi trodde, säger hon och skrattar. Vi har hittills gett ut två böcker: Bondens Marknad och Maten jag älskar och vi håller nu på med Chokladfabrikens Desserter som kommer ut till hösten. Jag fotograferar också för tre andra bokprojekt på andra förlag som ska vara klara innan sommaren. Alla uppdrag är väldigt olika och det är just blandningen som jag gillar. Det blir både reportage och ljussatta bilder i studio och det gör att man aldrig stagnerar.

Det finns ju en hel del kokböcker på marknaden …

 -Ja, och därför gäller det att hitta ett eget uttryck. Jag gillar till exempel att följa med ut och jaga, fiska, gå ut i skogen och leta svamp. Då får man bilder som kompletterar de matbilder man ofta gör i studiomiljö. Kockarna jobbar en tid innan med förberedelser och när jag sätter igång tar det cirka en vecka att plåta själva receptbilderna. Sedan är vi också ute på olika locations. När jag fotograferade till boken Laga vilt från skog och sjö var jag uppe i Vindelgransele i Västerbotten i tre dagar och sedan med på jakt ute i Öster-Malma i Katrineholmstrakten vid två tillfällen.

Hade du någon skiss, någon plan, med dig för vilka bilder du skulle ta då?

– Nej, man får helt enkelt gå ut och se vad man hittar. Man vet ju aldrig hur vädret är, vad det är för förutsättningar, om det kommer att hända något, om de skjuter något djur. Jag hade ju hoppats att de skulle skjuta något när vi var med, det hade ju varit så snyggt med blod i snön och allting sånt, men det blev bilder med ett annat jaktlag istället som hade fått ett djur. Ute på location får man helt andra stämningar i bilderna. Ljuset studsar på andra sätt när det inte är vita väggar. Även om man kan fuska med ljussättningar och så i studio så blir det inte samma sak. Man får så mycket mer gratis där ute.

– Den här typen av uppdrag är generellt en av de bästa sakerna med att fotografera, man får en anledning att ta kontakt med folk och får vara med om sånt man är nyfiken på. Människor är ofta väldigt intresserade av att berätta om vad de gör och de vill visa upp allt det bästa. Just nu gör jag ju många väldigt arrade studiobilder och jag skulle vilja utöka reportagebiten. Att man under några dagars tid får vara med någonstans och fota. Det gillar jag!

– Jag försöker få in reportageidén i mina andra jobb också. Med väskföretaget Ceannis har vi precis börjat spåna på nästa katalog och har tänkt att vi förutom studiobilderna av produkterna ska ha med mycket mer människor. Kanske åker vi till Hong Kong och tar bilder på fabriken och runt omkring. Vi får se vad som händer …

Redan i nian hade Helén bestämt sig för att bli fotograf. Hon gick en kurs på Folkuniversitetet och läste sedan foto på gymnasiet i Riddarfjärdsskolan. Hon PRAO:ade hos Mattias Edwall och lärde då känna Stellan Herner som gör mycket mat och inredning. När han sedan behövde en assistent fick Helén jobbet och hon har sedan själv fortsatt jobba med den typen av bilder. I portfolion hos agenten Choice sticker ett jobb ut från de andra. Det är bilder av en ljus modell i sagoliknande miljöer. Det är mörkt, fåglar, glassplitter, mystiskt och dramatiskt och ser väldigt efterbearbetat ut med flera lager och detaljer.

– Jag fick en förfrågan om att vara med och göra bilder för NK Glas och Porslin tillsammans med en curator som heter Alexander Lervik som också är möbelformgivare. Det var en jättekul utmaning! Det var länge sedan jag var så uppstressad! Det var väldigt inspirerande att jobba helt utifrån egna idéer och häftigt när man sedan är klar och ser att det verkligen funkar.

– Vi var på Norrvikens Trädgårdar i Båstad och tog bilderna på modellen i olika miljöer. Bland annat på en plats vid havet där de hade spelat in Ingmar Bergmans Sjunde inseglet. Det regnade konstant hela tiden men eftersom det var i maj blommade blåregnet och det var otroligt vackert. Sedan var vi på Kosta Boda glasbruk också och slängde glas som vi monterade in tillsammans med fåglarna och papegojan som jag fotat här hemma i studion. Bilderna drogs bland annat upp till tre gånger två meter för att användas i skyltningen.

Hur är uppdragsgivarna i allmänhet? Är de så här modiga?

– Nja, de flesta är väl ganska konservativa. Det har ju varit en trend ett tag nu att det ska kännas äkta, ekologiskt, närodlat, det ska vara en person bakom produkterna, det ska kännas genuint och rustikt. Och då blir det ofta de tankarna som styr. Ibland plåtar jag bilder till förpackningar, och då är ju också allting väldigt bestämt. Då får jag ett Indesign-dokument där jag kan ploppa in bilden direkt så jag ser var rubriker och allt ska vara. Då tillför man inte så mycket kreativt, man blir mer en hantverkare.

Det har ju kommit en del utländska tidningar, som Apartamento, där man hälsar på hemma hos folk och tittar hur de verkligen har det. Märks det av här hemma också?

– Nej, här handlar det mer om att fixa till det för att visa lägenheten eller huset från sin bästa sida. Man vill mer att folk ska drömma sig bort till hur de skulle vilja ha det.

Helén Pe har också jobbat en del med bilder till IKEA:s kataloger – en gigantisk produktionsapparat där fotografier mer och mer börjar ersättas med 3D-renderade bilder. Känns det som ett hot?

– Nej det är mer som utvecklingen från analogt till digitalt foto som också gav nya möjligheter. För mig känns det snarare spännande och intressant. I framtiden kommer vi nog att få se fler och fler bilder som är hybrider mellan fotografi och delar som är konstruerade i 3D.

Retuscheras det mycket på tidningsredaktionerna efter att du lämnat ifrån dig bilderna?

– Jag började ju plåta analogt. Och när man då gjorde printar satt man ju och skrapade, och det är ju manipulation det också. Om det är extremt trötta rynkor och så tar jag bort lite. Men jag tycker personligen inte om att man ska se att det är för retuschat. Jag kan ju tycka att det, speciellt på reklambilder, kan vara snyggt gjort – som en effekt. Men då har man medvetet tagit i så mycket att det syns. Med tidningen Vi som jag jobbar en del åt kan jag gilla att det känns väldigt oretuschat – genuina svartvita porträtt, det är lite den gamla skolan. Det kan se ut som att det är plåtat på film, fast det inte är det. Men det känns äkta, och det rimmar ju också med hur de vill att hela tidningen ska upplevas.

Helén Pe fotograferar uteslutande digitalt nu. Fanns det något med det analoga arbetssättet som var bättre?

– Det var enklare att fota på film tycker jag. Jag gjorde mycket på dia när jag fotograferade mat. Jag mätte ljuset, jag filtrerade direkt så att det blev exakt som jag ville ha det, sedan lämnade jag bilderna och så var det klart! Nu ska jag istället sitta med varenda bild och bearbeta dem. Jag har ju hållit på så länge att jag fått rutin och vet hur mycket man behöver göra, men jag kan tycka att det tar lite för mycket tid från själva fotograferandet som är det jag tycker är roligast.

Inspireras du av andra fotografer?

– Ditte Isager från Danmark tycker jag om. Hon fotar mycket mat och inredning. Sedan gillar jag Paolo Roversi som är mer mode. NK-jobbet var lite inspirerat av honom. Jag gillar att det är mycket stämning, det finns en viss känsla i hans bilder, det är inte så perfekt eller retuschat. Det finns två intressanta kvinnliga fotografer och konstnärer i Göteborg också som jobbar tillsammans under namnet SEEK. Sedan gillar jag Martina Hoogland Ivanows bilder mycket.

Vad vill du helst göra för typ av jobb framöver?

– Jag vill som sagt utveckla reportagebiten, även i de böcker vi själva gör. Det kräver lite mindre utrustning.

Det blir ändå en hel del saker som måste tas med ifall det skulle behövas, eller om något skulle gå sönder.

– I bilen har jag oftast med mig datorn, min handhållna kamera, min mellanformatskamera, stativ och reflexskärmar. Det har ju hänt att kameran slutar fungera där ute. Men då är ju ProCenter klockrent. För då är det bara att ringa jouren som jag har behövt göra några gånger. Jag var nere i Valdemarsvik en gång när en kamera gick sönder. Jag tror det var Stefan som hade jouren då. Då kunde jag ju inte få grejorna budade, så då ringde han runt till olika fotografer som bodde där i närheten och som jag sedan fick låna av. De löser ju saker åt en! Vad det än är. Jag har ringt på helger och kvällar och de ringer alltid tillbaka. Därför är det ju bra att hålla sig till samma ställe där man vet att man alltid får bra service.

© HANS MALM, 2012

Helén Pe
Helén Pe
Helén Pe
Helén Pe

© Copyright 2012-2015. ProCenter registrerat varumärke, alla rättigheter reserverade. Fotografirätten förbehålles respektive fotograf. Reservation för mellanförsäljning, fel i texter, på bilder samt orimliga prisfel. Alla priser är exklusive moms om inte annat anges.